Insändare: Ockupantbeteende och eftergivenhet

(Denna text publicerades som insändare på www.avpixlat.info 
den 6 januari 2016)

En ny form, eller åtminstone större skala, av ett mer organiserat ockupantbeteende hos invandrare från Afrika och Mellanöstern uppmärksammades vid nyår. På nyårsnatten attackerades kvinnor i flera europeiska städer av invandrargäng bestående av män, enligt uppgifter från de drabbade, från Mellanöstern och Nordafrika som rånade dem, misshandlade dem och förgrep sig sexuellt på dem. Angreppen skedde koordinerat i grupp, bl.a. i städerna Köln och Hamburg i Tyskland samt i Kalmar i Sverige. Kvinnorna blev misshandlade, rånade och tafsade på av män som omringade dem. Åtminstone en kvinna uppger sig ha blivit utsatt för en våldtäkt.
 
Detta är ett nytt fenomen. Att invandrare från MENA är överrepresenterade som gärningsmän vid sexbrott och våldsbrott visste vi, men det torde vara första gången som överfall i den här skalan sker planerat och organiserat, dessutom samtidigt i flera europeiska städer.


Kölns kvinnliga borgmästare Henriette Reker föreslår som åtgärd bl.a. att kvinnor bör tillämpa en bättre uppförandekod för att undvika att drabbas av sådana här överfall, och för att snabbare och lättare få hjälp om det ändå skulle inträffa. I uppförandekoden ingår att hålla armlängds avstånd till främlingar, att hålla sig till sitt eget sällskap, att be åskådare eller folk i närheten om hjälp eller om att ställa upp som vittne samt att informera polisen om man skulle bevittna ett sådant övergrepp. Kraftfulla åtgärder från en borgmästare? Hon har fått kritik, bl.a. på Twitter, för att mer eller mindre skylla på offren.

Det får betraktas som utomordentligt osannolikt att etniska tyskar eller etniska svenskar, eller andra västerlänningar, skulle organisera och genomföra något sådant här. Mig veterligen finns det inte ett enda fall där svenskar har förgripit sig sexuellt på t.ex. en muslimsk kvinna och blivit dömda eller ens misstänkta för det, än mindre för gruppvåldtäkter. Detta är alltså uteslutande ett invandringsproblem, inte ett problem med kvinnors uppförande.

Denna eftergivenhet är ju en signal som går fram såväl till de som identifierar sig med, och solidariserar med, offren, som till gärningsmännen och de som identifierar sig med dem. Västerländska politiker gör härmed klart att man inte betraktar detta som ett invandrarproblem utan som ett problem med kvinnors uppförande och att lösningen på problemet ligger i att förändra kvinnors uppförande mer än i begränsning av invandringen eller hanteringen av de skyldiga.

Invandrargängen vet att de kan fortsätta med detta eftersom etniskt tyska män – eller svenska män för den delen – sannolikt inte kommer kunna mobilisera grupper på flera hundra män som är beredda att fysiskt skydda utsatta och gå till motangrepp när sådant här sker. En sådan motåtgärd, eller möjligen en mycket kraftigt utökad polisiär närvaro är det enda som kommer få dessa invandrargäng att avhålla sig från dylika beteenden i framtiden. Numerär har betydelse och tyskar och svenskar är i sådana här sammanhang numerärt underlägsna, på offentliga platser i sina egna hemländer.

Kekaru Reker

http://avpixlat.info/2016/01/06/ockupantbeteende-och-eftergivenhet/